Vevpartiet

Grundmått mellan kopplings- och svänghjulsaxel. Kontrollera mot specifikation.

Mät kast på axeltapparna med indikatorur. Sikte ≤ 0,02–0,03 mm.

Så små glapp som möjligt. ~0,01–0,04 mm är mycket bra.

Sidspel med bladmått: ca 0,5–0,6 mm.

Sidvick upptill i kolvbultsläge: ca 0,8–1,3 mm.

• Kvalitetslager (C3/C4). Silverpläterade nålar funkar fint i tuff drift.
• Montering: värm vevhus 100–120 °C, kyl lager/axel. Pressa via rätt ring.
• Packboxar: torr kant utåt, smord läpp inåt. Kontrollera fjäder.

Vevpartiet är en av de absolut viktigaste delarna i din mopedmotor. Många glömmer att det är här mycket av driftsäkerheten avgörs. Kör du original räcker det oftast att kontrollera att vevstaken inte glappar och att veven inte rubbas i höjd- eller sidled. Men om du kör trimmat – och vill åka ifrån grannens Yamaha DT – då måste allt vara i toppskick. Små fel här kan snabbt bli stora problem, särskilt på äldre moppar som Puch Florida från 60-talet som slitits hårt i många år.

Vi utgår från att du antingen har ett helt nytt vevparti som ska kontrolleras innan trimning, eller ett begagnat som du vill bedöma slitage på. Fästpunkten för vevstaken i frihjulet kallas för stora änden, medan kolvens fäste kallas för lilla änden. För att mäta och kontrollera dessa punkter krävs tre viktiga verktyg: indikatorur, bladmått och skjutmått. Utan dem blir jobbet chansning.

Stora änden: Kontrollera sidspel med bladmått. Spelet ska ligga mellan 0,5–0,6 mm. Här är det bättre med lite för stort glapp än för litet – annars riskerar vevstaken att ta i sidokanterna, och då är det "bye bye" för staken.

Ramlager: Dessa ska ha så litet spel som möjligt. 0,01–0,04 mm anses perfekt i höjdled. En originalmotor kan leva med upp till 0,08 mm utan problem. Även sidledsspelet ska hållas minimalt – samma värden gäller.

Lilla änden: Här handlar det om hur mycket vevstaken kan vicka i sidled vid kolvbulten. Spelet ska ligga mellan 0,8–1,3 mm. Är det mindre riskerar staken att nypa, är det mer kan det börja rassla. Spacers kan användas för att minska glapp, men se till att de inte orsakar skador genom att vara för stora eller för små.

Kullager: Det pratas ofta om vilket lager som är bäst. Generellt sett är silverpläterade stålkulelager bäst för vardagsbruk – de är lättare än vanliga stålkulor och mycket slitstarka. Bara genom att byta till dessa kan du öka maxvarvet med upp till 2000 rpm, tack vare minskade vibrationer och friktion. För den som kör tävling finns även semi-keramiska lager. Dessa är extremt precisa (0,001–0,009 mm radiell tolerans) och mycket lätta, men har sämre livslängd. De passar därför bäst för dig som byter lager ofta och kör hårt.

Lättade vevpartier: Många pratar om att lätta vevpartiet, men på gamla Puch-motorer är det sällan värt jobbet. Vevpartiet är redan tungt, så vinsten blir liten. Vi rekommenderar istället att börja med att lätta svänghjulet, där vikten gör mest skillnad. Om du ändå vill bearbeta veven: behåll alltid material på nedre halvan för att inte förlora slung-effekten. Håligheter som tas bort bör fyllas med ett lätt men värmetåligt material, som kolfiber eller liknande.

Vevstaken: Ett bra tips är att putsa staken med fin blästring. Då försvinner tillverkningsskavanker och risken för sprickbildning minskar. En del väljer även att porta stakens oljekanaler för ökad smörjning, men här gäller det att vara försiktig – för långa kanaler minskar hållfastheten och ytan mot lagret.